Han länge bevandrat den mångmila skog
Med sorgepinat sinne
Själavåndan hans livskälla tog
Sen år av mångfald hans tilltänta dog

Ensligheten och köld honom tärt
Hans vemodssjäl förstenas
Fördriven är drömmen som honom har närt
Fränder han lämnat, allt som han höll kärt

Stämmor så späda trollbinder och värmer hans blod
Mot bäcklandskap leer han stegen
Skugglösa varelser vackra som skogarnas rå
I dävmark dess sånger framträder

Bland stammar som skådat den tärande höst
Går sagolika väsen
Skymningsdansen som skänker hans tröst
Nu lindras den smärta som tyngde hans bröst

I gryningstimman de älvtoner ljöd
I lömskhet evigt ljuda
De skola stiga mot himmelen röd
Skymningsdansen, den sorgbrutnes död

Stämmor så späda trollbinder och värmer hans blod
Mot bäcklandskap leer han stegen
Skugglösa varelser vackra som skogarnas rå
I dävmark dess sånger framträder