Älvadimmans virveldans i nattens serenad
Ett jungfruskimmer skrider över myrmakrernas mad
Dimslöjor ses nu tråda i förtrollande skådespel
Denna stjärnfagra syn har evigt präglat folktrons arvdel

Med fångarmar utav solröken tät
I skogarnas djupa höstmajestät
En aftonmö går andlösa fjät

Hon träder på den mosstäckta jord
Med kvidestårars dystra ord
Omskaldad i de fjällhöga nord

Älvalekens dolda kraft från sagoålders tid
Väver sitt töcken stillsamt upp mot den branta lid
Hos vandraren i natten som bevittnat dess ögonfröjd
Snart ångestdrömmen tränger i hjärtekammaren förtöjd

Med fångarmar utav solröken tät
I skogarnas djupa höstmajestät
En aftonmö går andlösa fjät