Om dunkel stig i mångmilaskogar förtäljs I bergasagan
En snårig led som kantas av gyger som har blivit till sten
I grenars verk av vindars iver höres ödslig klagan
Vad lurar bortom nästa krök, bortom irrblossken?
Din rädsla äro sförre än att bliva rovdjursföda
När du trampar stigens väg i mystisk labyrint
I ringlande vandring svår, en ändlös trälamöda
Genom kitteldatens djup upp mot högan klint

Vid dess slut den digra skugga fägnar mänskligt öga
Kockar trolskt I aftonbärgning med borglik silhuett
Med vindbrygga över vallgrav tornen prålar höga
Som från en fyr det starka ljusspel äreporten beklätt
Ett avskorligt kungadöme i molnens vida kappor
Nedanför nu synes vandra midnattflammans hov
Tunga steg uppför berget forna tempeltrappor
När drängsol går i himlen högt, de prisar nattens lov

I trollslottet
Trollslottet, sagovindars boning
Trollslottet
Trollslottet

Skuggornas runokväde ifrån denna klunga
En dyster hymn av malmklangsstämmor ifrån hedna valv
De grymvulna urtidstroll i norränt mål nu sjunga
För denna urlivsformens väsen själva berget skalv

Som villebråd i stenlagt rike nidfullt du beskådas
De omvända synens bilder, även dina ord
Och aldrig skall du från urtidsborgens klor benådas
Ty du bjöds på glömskebrygd vid trollkungens bord

I trollslottet
Trollslottet, sagovindars boning
Trollslottet
Trollslottet