Mig dagen flyr, och åldern ögat skymmer
Min kraft är tärd, av år och av bekymmer
Mång barndoms vän, sin vila funnit har
Jag ensam snart, på jorden vandrar kvar

Du lät mig trött, o Fader vilan smaka
Jag vilse gick, du förde mig tillbaka
Jag ångrade, jag var vid sorgset mod
Du mättade, du tröstade så God

Nu önskar jag, om det min gud behagar
Att sluta få, de mörka årens dagar
Och lägga ned, mitt huvud uti ro
På gravens bädd, mitt sista lugna bo

Men själen skall, på denna sista färden
Upp stiga likt, en gnista ut ur härden
Och söka fri, sitt helga ursprungsljus
Om askan än, man bäddar ner i grus

Långt bättre är, en enda dag hos Herran
Än tusen år, i denna öken fjärran
Dess morgonsol, med längtan bidar jag
Dock ske ej mitt, men Herre ditt behag