Fortfarande kall, men inga löften bröts
För han sa bara det
Hon förväntade sig
Av ensamhetens anlete samt adress
Och han minns den där smärtan
Ifrån när han var sju
En sådan orättvis bild av
Den han är nu

Allting går igen

Och det skrivna ordet måste vara
En lögn när han knappt finns till
Förutom uppklädd på bild

Bryr mig inte om
Hur andra klarar av det ett tag
Går på ren vilja
Som skuggboxarens slag
Rakt in I
Ensamhetens anlete samt adress
Och jag minns att samma smärta
Fanns där när jag var sju
Men det är en sådan orättvis bild av
Vem jag är nu

Allting går igen

Saknad är ett rum utan fönster
Där jag fann dig
Sittandes I ett hörn